JAPANESE CHIN               Hemland: Japan

Bakgrund/Ändamål:

Japanese chin är en urgammal dvärghundsras, som troligen härstammar från Kina och Korea, där man sedan forntiden fött upp dvärghundar. Förfäderna till de japanska hundarna kom till Japan med kinesiska buddistmunkar på 1500-talet. Dessa små hundar blev snabbt överklassens favoriter och värderades så högt att de kallades "tchin", vilket betyder dyrbarhet. Man tror att de första japaneserna kom till England i början av 1600-talet och man vet med säkerhet att rasen introducerades i Europa i mitten av 1800-talet, i samband med att handelsvägarna med fjärran Östern öppnades. Drottning Viktoria av England fattade stort intresse för rasen och det innebar att den därmed blev en hund på modet. Tillgången på avelsmaterial, särskilt från ursprungslandet, har emellertid varit mycket begränsad, vilket gör att rasen alltfort måste betraktas som mindre vanlig. Japanese chin är en förtjusande liten dvärghund, vacker, graciös och livlig.

Helhetsintryck: Japanese chin är en liten, kvadratiskt byggd hund med ymnig päls, elegant och behagfull. Ansiktet är brett och platt. Den är intelligent, vänlig och älsklig.

Huvud:

Huvudet skall vara ganska stort och skallen skall vara bred och rund. Stopet skall vara djupt och markerat. Nosryggen skall vara mycket kort med bred nosspegel och vida näsborrar. Nosspegelns färg skall harmoniera med pälsfärgen, d v s svart hos hundar med svarta tecken, samt leverfärgad hos hundar med röda tecken. Käkpartiet skall vara kort, brett med uppsvängd underkäke.

Ögon:

Ögonen skall vara stora, runda, ganska framträdande, sitta brett isär och vara glänsande svarta.

Öron:

Öronen skall vara V-formade, hängande, ansatta brett isär och vara täckta av långt hår.

Bett:

Tångbett är önskvärt, men saxbett och lätt underbett är tillåtet. Tänderna skall vara vita och starka. Tänderna i underkäken får inte synas när munnen är sluten.

Hals:

Halsen skall vara kort, kraftig och bära huvudet högt.

Kropp:

Manken skall vara hög och markerad, ryggen plan och kort. Ländpartiet skall vara brett och lätt rundat. Bröstkorgen skall vara måttligt bred och djup, med måttligt välvda revben. Buklinjen skall vara uppdragen.

Fram och bakben:

Frambenen skall vara parallella, ha fin benstomme och vara rikligt hårbeklädda. Bakbenen skall vara måttligt vinklade och täckta av långt hår.

Tassar:

Tassarna skall vara små och långa, s k hartassar. Mellan tårna skall tassarna vara försedda med s k penselhår; trampdynorna skall vara elastiska och klorna skall helst vara svarta.

Rörelser:

Framtassarna skall lyftas högt, lätt och stolt.

Päls:

Pälsen skall vara mjuk, silkeslen, rak och lång. Hela kroppen utom ansiktet skall vara täckt av ymnig päls. Pälsen får inte ligga alltför platt, utan skall tendera att vara utstående. Öron, hals, lår och svans skall ha ymnig päls.

Färg:

Svart och vit eller röd och vit. Tecken skall finnas jämnt fördelade på huvudets båda sidor, på öronen och kroppen. Vitt nosparti och ganska bred bläs på huvudet är särskilt önskvärt. Brindle tecken på kroppen är inte önskvärt.

Mankhöjd::

Hanhund ungefär 25 cm

Tik något mindre.

Fel:

Varje avvikelse f rån standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.